Filmen Alltid ljust är berättelsen om hur det var att leva då fotogenlampornas ljus förändrade belysningen i både slott och koja. Några årtionden senare tändes i stället elektriska glödlampor, och fotogenlampan blev historia.

Från den första dagen i det nya, elektriska ljuset blev kvällar och vardagsliv aldrig mer som förr. Nu blev det möjligt att göra natt till dag. Men hur kändes det? Och hur var det att lämna fotogentidens stämningsljus för ett liv i elektrisk belysning?

I Alltid ljust har Jan Garnert ansvarat för idé och manus. För regin står Jan Garnert och Göran Gunér. Filmen är producerad av Göran Gunér/Athenafilm. För foto, redigering och ljud ansvarade Inu Enescu/Zooropa Production.

Filmen är gjord i samarbete med Göteborgs konstmuseum, Carl Larsson-gården, Nationalmuseum, Zornmuseet och Skansen.

Alltid Ljust finns också som dvd, utgiven av Göran Gunérs Athenafilm som säljer filmen via sin hemsida: www.athenafilm.se

I Alltid ljust visar sig Carl Larsson och Anders Zorn vara konstnärer med sinne för både lampor och ljus. De två och andra bildberättare, som Harriet Backer och Ivar Arosenius, gör Alltid ljust till en resa i tiden, från de brinnande lågornas århundraden in i det elektriska ljusets moderna livsstil. Vår egen tid.

I filmen finns också Björn Ahlgrensson med, han som 1903 målade Skymningsglöden en vårdag i april. Hemma hos Ahlgrenssons lyste fotogenlampor. På den tiden lönade det sig i skymningen inte att tända. Först då det blivit mörkt kom lampan till sin rätt. Men skymningen kunde ändå vara välkommen, som en stund för vila och meditation. Man kurade skymning.

I familjen Arosenius kök hänger en fotogenlampa på sin väggkrok. Den lyser över den tid på 1900-talet då fotogendunkar fortfarande bars hem från handlaren, då ved var spisens bränsle och allt vatten som behövdes i ett kök kånkades in, och sen som slaskvatten, ut igen.

Dottern Lillan leker nyfiket med skuggorna som den ensamma ljuspunkten i rummet ger.

”Karin läser” målar Carl Larsson 1904. Karin och Carl Larsson hade då fått elektrisk belysning sedan ett år tillbaka.

Det första elektriska i ett hem blev alltid en glödlampa. Den lyser rakt ner på bordet. Aldrig förr har någon belysning hängt upp och ner, och ändå kunnat lysa.

Under 1900-talets första år användes fortfarande svagt lysande glödlampor, koltrådslampor, men Carl Larsson upplevde säkert det första elektriska ljuset som starkare än det var.

När glödlamporna på 1910-talet blev både bättre och billigare, ville fler få elektriskt hemma. Och efter 1914, då första världskriget börjat, blev behovet av elektrisk belysning desperat.

I Sverige rådde fred, men kriget hade stoppat importen av fotogen. På hösten 1917 var fotogenen i det närmaste slut. Ett gammaldags mörker lade sig över landet. Lastbilarna med glödlampor av märket Kungslampan kör ut från Elektraverkens glödlampsfabrik vid Ringvägen i Stockholm.